Ett tag är det charmigt med alla dammiga vägar, men det stadiumet har jag passerat. Just nu är jag så less på dem så jag vet inte vad. Om jag bodde här, skulle jag väl antagligen landa i någon slags acceptans, antar jag. Vad skulle man annars kunna göra???
Mzungo betyder vit människa och det andra jag är less på är att höra folk prata om mig men inte veta vad de säger. Det vill säga, jag hör att de säger mzungo, men sedan förstår jag inte något av vad de säger. Det händer hela tiden. Det känns lite oförskämt, men jag antar att det är svenskt att se det så. De manar säkerligen inget illa. De bara inte tänker på att jag fattar att de pratar om mig.
En annan lustig språkgrej, är att en del av de mindre barnen envisas med att prata kiswahili med mig. Jag säger till dem att prata engelska, och då säger de: "Elisabet this is" och sedan kommer resten på kiswahili igen. När jag tydligt inte förstår, upprepar de vad de sagt. På kiswahili. Det är precis som om de inte accepterar att jag inte förstår.
Faktum är att jag tror jag skulle lära mig språket ganska ganska snabbt om jag var här en längre tid. Jag har redan fått kläm på en hel del och jag har börjat uppfatta de ord jag kan, när de pratar.
Nästa gång jag åker hit ska jag nog sätta mig på skolbänken och läsa en kurs i Kiswahili för utlänningar.
En tredje sak som jag är less på är att äta så mycket. De äter som om de trodde att det är sista gången de ser mat. Och de öser på ännu mer åt mig, trots att jag alltid säger att jag vill ha lite. Som tur är, är det flera av barnen som inte blir mätta på de portioner de får, så det finns alltid någon som vill äta upp det jag inte orkar.
Mzungo betyder vit människa och det andra jag är less på är att höra folk prata om mig men inte veta vad de säger. Det vill säga, jag hör att de säger mzungo, men sedan förstår jag inte något av vad de säger. Det händer hela tiden. Det känns lite oförskämt, men jag antar att det är svenskt att se det så. De manar säkerligen inget illa. De bara inte tänker på att jag fattar att de pratar om mig.
En annan lustig språkgrej, är att en del av de mindre barnen envisas med att prata kiswahili med mig. Jag säger till dem att prata engelska, och då säger de: "Elisabet this is" och sedan kommer resten på kiswahili igen. När jag tydligt inte förstår, upprepar de vad de sagt. På kiswahili. Det är precis som om de inte accepterar att jag inte förstår.
Faktum är att jag tror jag skulle lära mig språket ganska ganska snabbt om jag var här en längre tid. Jag har redan fått kläm på en hel del och jag har börjat uppfatta de ord jag kan, när de pratar.
Nästa gång jag åker hit ska jag nog sätta mig på skolbänken och läsa en kurs i Kiswahili för utlänningar.
En tredje sak som jag är less på är att äta så mycket. De äter som om de trodde att det är sista gången de ser mat. Och de öser på ännu mer åt mig, trots att jag alltid säger att jag vill ha lite. Som tur är, är det flera av barnen som inte blir mätta på de portioner de får, så det finns alltid någon som vill äta upp det jag inte orkar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar