Tisdag 12 april
Idag åkte jag och husmor Gorete in till stan för att köpa solskyddsmedel. Det var en så kallad upplevelse att åka i en trång, obekväm och skakig matatu på den gropiga vägen in till Nairobi. En timma ungefär tog det, men då kom vi också riktigt downtown.
Vi hittade snabbt allt jag skulle ha och lite till på en stor supermarket, men sedan ville jag ha ett safari.com mobilt bredband också och det visade sig vara lättare sagt än gjort.Modemen var slutsålda sedan förra veckan. Jag bestämde mig då för att testa Orange som kör på 3G och alltså bör ha god teckning och bra hastighet överallt.
Det var det säkert också, men jag valde också att skaffa till möjligheten att fylla på med pengar via mobiltelefonen - och det visade sig vara ett misstag, för det finns ingen täckning för Orange i mobilen här. Ska försöka lösa det i morgon.
När vi väl hade gjort alla ärenden, åt vi lunch på ett enkelt hak dit inga turister hittar. Sedan tog vi oss hem den långa vägen igen. Resten av dagen har gått i lugnets tecken eftersom jag var "lite" slut efter stan. Nairobi är ingen lek för den som tycker att Skellefteå är för stort och trafikstockningen vid E4:an hemsk...
I kväll läste Elizabeth som är 17 år och inte har några kända anhöriga en dikt som hon har skrivit. Här är de två första verserna.
Being an orphan
In isolation I cried; who would listen to my cries?
I could not understand the mess I might have done
that could justify the prize I pay as an orphan.
One could really wonder whether surely I deserved this.
And if I did, to what extend?
For being an orphan is not a crime.
We used to have friends when my parents were alive.
They claimed to love me and visited us occasionally.
Now that my parents are dead they no longer come to our place.
They acted hypocracy and desert me when I need them.
Someone should tell them
being an orphan is not a crime.
Idag åkte jag och husmor Gorete in till stan för att köpa solskyddsmedel. Det var en så kallad upplevelse att åka i en trång, obekväm och skakig matatu på den gropiga vägen in till Nairobi. En timma ungefär tog det, men då kom vi också riktigt downtown.
Vi hittade snabbt allt jag skulle ha och lite till på en stor supermarket, men sedan ville jag ha ett safari.com mobilt bredband också och det visade sig vara lättare sagt än gjort.Modemen var slutsålda sedan förra veckan. Jag bestämde mig då för att testa Orange som kör på 3G och alltså bör ha god teckning och bra hastighet överallt.
Det var det säkert också, men jag valde också att skaffa till möjligheten att fylla på med pengar via mobiltelefonen - och det visade sig vara ett misstag, för det finns ingen täckning för Orange i mobilen här. Ska försöka lösa det i morgon.
När vi väl hade gjort alla ärenden, åt vi lunch på ett enkelt hak dit inga turister hittar. Sedan tog vi oss hem den långa vägen igen. Resten av dagen har gått i lugnets tecken eftersom jag var "lite" slut efter stan. Nairobi är ingen lek för den som tycker att Skellefteå är för stort och trafikstockningen vid E4:an hemsk...
I kväll läste Elizabeth som är 17 år och inte har några kända anhöriga en dikt som hon har skrivit. Här är de två första verserna.
Being an orphan
In isolation I cried; who would listen to my cries?
I could not understand the mess I might have done
that could justify the prize I pay as an orphan.
One could really wonder whether surely I deserved this.
And if I did, to what extend?
For being an orphan is not a crime.
We used to have friends when my parents were alive.
They claimed to love me and visited us occasionally.
Now that my parents are dead they no longer come to our place.
They acted hypocracy and desert me when I need them.
Someone should tell them
being an orphan is not a crime.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar