Lördag 16 april
Började dagen med att tvätta lite. Har nu anpassat så bra så jag tvättade fötterna och skorna i tvättvattnet när jag var klar med kläderna. Snart är jag en fullfjädrad afrikanska!
Nej, sanningen att säga så är skillnaderna i tänkesätt och attityder ibland oerhört mycket större än man kan tänka sig. Det gäller inte minst synen på barn, men också arbete, samhälle och mycket annat.
En lustig antikulturkrock (eller vad man ska kalla det) inträffade dock igår. Agneta hade sagt att hon (vi) skulle gå klockan halv 9. Eftersom all erfarenhet av afrikansk tid säger mig att då kommer vi iväg tidigast vid 9, så satt jag i godan ro och höll på med något, och var inte allt klar, när hon vid pass 10 över 8 kommer och säger att hon är klar! Snacka om att jag blev förbluffad!
Efter frukosten idag hoppade jag långrep med några av barnen och sedan unnade jag mig lite fotbad och annan lugn och ro. Det är skönt att vara ensam en stund ibland.
Innan lunchen sparkade jag boll med några av barnen. Till lunch åt vi ugali, som vi faktiskt inte får så ofta här nu. Ugali är basföda/en av standardrätterna i den här delen av världen. Majsmjölsmos. Mättande, inte dåligt men knappast något kulinarisk orgasm.
På eftermiddagen inträffade en annan "lustig" kulturkrock. Även den handlade om att passa tiden... Jag är ju ingen expert på att komma i tid som alla som känner mig vet, men när en grupp barn har en tid att passa så anser jag ju att de bör komma i tid. Klockan två idag skulle jag gå med de större barnen till kyrkan, där de deltar i dop- och konfirmationsundervisning. Den skulle börja klockan tre, så vi hade gott om tid, även om vi inte skulle komma iväg klockan två.
Precis när vi var färdiga att börja gå, kom två bilar, och det visade sig vara några personer som skulle ge några sängar till barnhemmet. Det behövs verkligen nya sängar, så det var toppen att de kom - men
det innebar att vi inte kunde börja gå, för barnen skulle bära in sängdelarna och sedan ville de ta ett foto med alla barn när sängarna var ihopsatta.
"Bättre sent än aldrig" sa husmor och skrattade nekande när jag tyckte att vi kunde gå. De mindre barnen var ju kvar och kunde fotas. Jag blev småirriterad över inställningen, men tog skeden i vacker hand som det heter, och satte mig för att vänta.
Klockan gick och gick och gick och jag blev mer och mer irriterad. "Hur ska något någonsin kunna börja fungera i det här landet om de lär barnen att de inte behöver komma i tid ens till undervisning???" tänkte jag med upprörda svenska tankar.
Nåväl, till slut kom vi iväg, cirka 45 minuter för sent. Jag skyndade på ungarna - men när vi var nästan framme sa de plötsligt "There is teacher". Det visade sig att hon som håller i undervisningen var lika sen som oss och inte hade hunnit fram än.
Vad säger man??? Har jag förstått det här med afrikansk tid nu???
I kväll satt jag och flera av barnen ute i fullmånens sken och tittade på den innan vi åt en mycket sen middag. Om det nu var fullmåne. Egentligen tror jag inte det, för de tidigare gångerna jag upplevde fullmåne i Afrika, trodde jag att den var full minst två kvällar innan den verkligen var det. Antagligen är det så nu också.
Började dagen med att tvätta lite. Har nu anpassat så bra så jag tvättade fötterna och skorna i tvättvattnet när jag var klar med kläderna. Snart är jag en fullfjädrad afrikanska!
Nej, sanningen att säga så är skillnaderna i tänkesätt och attityder ibland oerhört mycket större än man kan tänka sig. Det gäller inte minst synen på barn, men också arbete, samhälle och mycket annat.
En lustig antikulturkrock (eller vad man ska kalla det) inträffade dock igår. Agneta hade sagt att hon (vi) skulle gå klockan halv 9. Eftersom all erfarenhet av afrikansk tid säger mig att då kommer vi iväg tidigast vid 9, så satt jag i godan ro och höll på med något, och var inte allt klar, när hon vid pass 10 över 8 kommer och säger att hon är klar! Snacka om att jag blev förbluffad!
Efter frukosten idag hoppade jag långrep med några av barnen och sedan unnade jag mig lite fotbad och annan lugn och ro. Det är skönt att vara ensam en stund ibland.
Innan lunchen sparkade jag boll med några av barnen. Till lunch åt vi ugali, som vi faktiskt inte får så ofta här nu. Ugali är basföda/en av standardrätterna i den här delen av världen. Majsmjölsmos. Mättande, inte dåligt men knappast något kulinarisk orgasm.
På eftermiddagen inträffade en annan "lustig" kulturkrock. Även den handlade om att passa tiden... Jag är ju ingen expert på att komma i tid som alla som känner mig vet, men när en grupp barn har en tid att passa så anser jag ju att de bör komma i tid. Klockan två idag skulle jag gå med de större barnen till kyrkan, där de deltar i dop- och konfirmationsundervisning. Den skulle börja klockan tre, så vi hade gott om tid, även om vi inte skulle komma iväg klockan två.
Precis när vi var färdiga att börja gå, kom två bilar, och det visade sig vara några personer som skulle ge några sängar till barnhemmet. Det behövs verkligen nya sängar, så det var toppen att de kom - men
det innebar att vi inte kunde börja gå, för barnen skulle bära in sängdelarna och sedan ville de ta ett foto med alla barn när sängarna var ihopsatta.
"Bättre sent än aldrig" sa husmor och skrattade nekande när jag tyckte att vi kunde gå. De mindre barnen var ju kvar och kunde fotas. Jag blev småirriterad över inställningen, men tog skeden i vacker hand som det heter, och satte mig för att vänta.
Klockan gick och gick och gick och jag blev mer och mer irriterad. "Hur ska något någonsin kunna börja fungera i det här landet om de lär barnen att de inte behöver komma i tid ens till undervisning???" tänkte jag med upprörda svenska tankar.
Nåväl, till slut kom vi iväg, cirka 45 minuter för sent. Jag skyndade på ungarna - men när vi var nästan framme sa de plötsligt "There is teacher". Det visade sig att hon som håller i undervisningen var lika sen som oss och inte hade hunnit fram än.
Vad säger man??? Har jag förstått det här med afrikansk tid nu???
I kväll satt jag och flera av barnen ute i fullmånens sken och tittade på den innan vi åt en mycket sen middag. Om det nu var fullmåne. Egentligen tror jag inte det, för de tidigare gångerna jag upplevde fullmåne i Afrika, trodde jag att den var full minst två kvällar innan den verkligen var det. Antagligen är det så nu också.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar