Onsdag 13 april
Att jag lyckades fixa bredbandet är väl uppenbart.
Idag började jag dagen med att sova ovanligt länge, ända till 7. Fast jag hade varit vaken ett bra tag vid 5-tiden också. Efter frukost tvättade jag lite kläder och lekte sedan med barnen, tills Mona, en irländsk kvinna, kom på besök. Hon har varit här förut ett par gånger.
Efter lunch gick jag in till byns centrum, där mina barn (som nu bor hos sin farbror och faster) och deras två jämnåriga kusiner kom och mötte mig. Det blev en trevlig eftermiddag hemma hos dem och det var härligt att se dem så glada och väl omhändertagna. Har varit lite orolig för att de inte skulle bli det, men den oron verkar lyckligtvis vara obefogad.
Kvällen avslutades som vanligt med sång och dans och under natten hörde jag hynerorna yla i närheten.
Torsdag 14 april
Åh vilken rolig dag! Vi bokade en svart matatu och åkte till en swimmingpool som finns på en stor privat highschool inte långt härifrån. 50 barn var lyckliga i tre timmar och jag var i vattnet hela tiden!Snacka om att vara trött och hungrig sen...!
På eftermiddagen gick jag en kort promenad med Aggi, hon som är social worker här, men nu har fått ett annat jobb och flyttar i morgon. Separationer är jobbiga för barnen, och det var många tårar i kväll.
Både av trötthet efter badet och av sorgsenhet för att det var hennes sista kväll här, blev dansen rätt avslagen och jag föreslog en tidig kväll. Även om flera av barnen protesterade till att börja med, så blev det en tidig kväll, och det var absolut behövligt.
Fredag 15 aprilJag gick med Aggi till stora vägen när hon skulle fara, och vi hade mycket att prata om, så det tog lång tid innan jag kom tillbaka.
Då tog jag en kort promenad med 17-åriga Elizabeth, och det uppskattade hon mycket. Hon skulle verkligen behöva få komma härifrån och få möjlighet till bättre skolgång och mer stimulans överhuvudtaget. Ja det gäller förstås inte bara henne, utan alla barn. Förhållandena här är långt ifrån tillräckliga.
På eftermiddagen satt jag i skuggan med några av barnen och pratade och blev friserad. De kan inte nog ofta tala om att de vill ha mjukt hår som jag, och de tror jag retas när jag säger att jag skulle vilja ha sånt hår som de har. Tänk så det kan vara.
I kväll kom Susan och Elocy hem från sitt college. De vidareutbildar sig genom att intensivläsa på loven, så de har varit i Nairobi hela veckan, men nu är de här igen och det är roligt.
Att jag lyckades fixa bredbandet är väl uppenbart.
Idag började jag dagen med att sova ovanligt länge, ända till 7. Fast jag hade varit vaken ett bra tag vid 5-tiden också. Efter frukost tvättade jag lite kläder och lekte sedan med barnen, tills Mona, en irländsk kvinna, kom på besök. Hon har varit här förut ett par gånger.
Efter lunch gick jag in till byns centrum, där mina barn (som nu bor hos sin farbror och faster) och deras två jämnåriga kusiner kom och mötte mig. Det blev en trevlig eftermiddag hemma hos dem och det var härligt att se dem så glada och väl omhändertagna. Har varit lite orolig för att de inte skulle bli det, men den oron verkar lyckligtvis vara obefogad.
Kvällen avslutades som vanligt med sång och dans och under natten hörde jag hynerorna yla i närheten.
Torsdag 14 april
Åh vilken rolig dag! Vi bokade en svart matatu och åkte till en swimmingpool som finns på en stor privat highschool inte långt härifrån. 50 barn var lyckliga i tre timmar och jag var i vattnet hela tiden!Snacka om att vara trött och hungrig sen...!
På eftermiddagen gick jag en kort promenad med Aggi, hon som är social worker här, men nu har fått ett annat jobb och flyttar i morgon. Separationer är jobbiga för barnen, och det var många tårar i kväll.
Både av trötthet efter badet och av sorgsenhet för att det var hennes sista kväll här, blev dansen rätt avslagen och jag föreslog en tidig kväll. Även om flera av barnen protesterade till att börja med, så blev det en tidig kväll, och det var absolut behövligt.
Fredag 15 aprilJag gick med Aggi till stora vägen när hon skulle fara, och vi hade mycket att prata om, så det tog lång tid innan jag kom tillbaka.
Då tog jag en kort promenad med 17-åriga Elizabeth, och det uppskattade hon mycket. Hon skulle verkligen behöva få komma härifrån och få möjlighet till bättre skolgång och mer stimulans överhuvudtaget. Ja det gäller förstås inte bara henne, utan alla barn. Förhållandena här är långt ifrån tillräckliga.
På eftermiddagen satt jag i skuggan med några av barnen och pratade och blev friserad. De kan inte nog ofta tala om att de vill ha mjukt hår som jag, och de tror jag retas när jag säger att jag skulle vilja ha sånt hår som de har. Tänk så det kan vara.
I kväll kom Susan och Elocy hem från sitt college. De vidareutbildar sig genom att intensivläsa på loven, så de har varit i Nairobi hela veckan, men nu är de här igen och det är roligt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar